The Day Before You Came + Hösten = SANT

Hej på er!

Länge, länge sen jag skrev….

I dag klev jag upp i tidig otta för att unna mig en dags vila. Vi på Deptoson Music har ett gigantiskt jobb pågående, men mer än så säger jag inte om det än. Hursomhelst så förflyttade jag min portabla studio-rig i mitten av juni till en liten stuga i Älvsbyn, och har suttit där och rattat sen dess.

Det är en helt annan känsla att kliva upp och ha naturen ända in på dörren, än att sitta i stan. I morse var nog det sista andetaget av det lilla försök av sommar vi haft i år. Det faktumet till trots var det en glasklar luft och lite flämtande solstrålar. Så här såg det ut när Latte och jag stod på altanen.

Ja som sagt, sommaren kom aldrig riktigt i år, och nu är hösten här.
Och när jag stod där på altanen minner jag mig en låt från ingenstans kan tyckas. The Day Before You Came - ABBA. Men frågan är om den verkligen kom från ingenstans?
Så jag tänkte filosofera lite om årstidsbunden och kännslomässigt bunden musik. Eller kanske snarare hur soundet i en låt, eller på en platta ger oss känslomässig koppling till en årstid, väder, ställen, resor osv.
Det är ganska lätt för dom flesta att koppla i hop musik med nyförälskelse och den mörkare sidan av den samma, "The break up songs". Eller kanske vi rent utav har en, "Our song…" som i.o.f. är ett riktigt Amerikanskt begrepp. Det finns miljontals låtar i ämnet, och är också det lättaste att skriva om. Kanske just därför att vi har så lätt att associera till det, men också därför att det finns en sjukt lång tradition inom det. Så vitt jag vet så har människan alltid försökt utrycka sina lusta med sång. Slagverk och harpa lär ha kommit in i bilden riktigt tidigt, där harpan blev lite grann av lägereld-killens gitarr. Ja, likheten är faktiskt slående hur lika vi använt kärlekslåtar genom tiderna. En pava rödtjut och lite sköna ackord så är saken biff……eller ;)
Om man vill så kan man gräva i ämnet om kärleksballadens historia i evigheter. Men poängen är den, jag tror att i detta så kallade informations-samhälle med binära ettor och nollor flygandes i luften som myggor i Arvidsjaur en sommarafton i mitten av Juli, så har vi skapat oss ett undermedvetet musikaliskt känsloliv. Med mp3-or, Radio och TV-apparater med nöjes och musikkanaler och den outtömliga källan internet ger oss en fetare smäll på käften med musik än någonsin tidigare. För att reda ut den här iden ska jag utföra ett experiment.
Först har jag lyssnat på 6 musiksnuttar slumpmässigt utvalda ur mitt musik bibliotek, dock medvetet valt så olika genre som möjligt.
Om du vill haka på så har jag 28 sekunders lyssningar här nedan.

Ex. Nr1 >>
Ex. Nr2 >>
Ex. Nr3 >>
Ex. Nr4 >>
Ex. Nr5 >>
Ex. Nr6 >>


Eftersom dessa låtar är hämtade ur mitt eget musikbibliotek har jag automatiskt en tidigare känslomässig koppling till alla exempel.
Om du är helt obekant med exemplen fick du ändå, garanterat en känsla av varje exempel. Du kanske fick känslan av att " Helvete vilken skit!" eller "Ahh, den här gamla dängan. Eller så kanske du släckte ner bloggen och inte läser det här. Men jag vill påstå att nästa gång du hör någon av dessa exempel igen, så finns en känsla lagrad någonstans i ditt medvetande och kommer med tiden att stärkas om du stöter på samma eller liknande musik igen. Kanske är dessa exempel för korta för att ge något resultat, och kanske måste musiken komma just när man är i en stark stämning eller känsla för att lagras. Men jag är fortfarande övertygad om att min filosofi inte är så tokig.
Lek med tanken att du är riktigt i farten i dag, tog en break för surfing och råkade ramla in på min sida. Du hängde med på exempel-låtarna och kände att ex. Nr3 (Coltrane - Giant Steps) var rätt medryckande och faktiskt rätt cool fast du aldrig skulle komma på tanken att spela Jazz någonsin i någon som helst situation. Trettio sekunder här och nu var OK, och lite medryckande men sen får det vara bra.

Om några veckor råkar du bläddra förbi en dokumentär på SVT om jazzens historia. Jag skulle påstå att du stannar några sekunder eller minuter längre innan du bläddrar vidare, just på grund av att du hade en positiv, fartig känsla när du hörde Coltrane nyss. När du senare i livet fortsätter att stöta på jazz i den här formen kommer du undermedvetet bygga på känslan av fart och positivitet. Vilket i sin tur gör att du hatar sån här jazz när du är trött ledsen eller allmänt 'soft'. Allt hänger i hop med minne, känsla, mottaglighet och situation.
Sen kan det ju faktiskt vara så att du redan är känslomässigt kopplad till dessa musiksnuttar. Och då sitter vi redan i samma båt.
Och kan hända går denna teori eller filosofi bara att applicera på människor med ett musikintresse på ett eller annat sätt. Eller så är det bara Bull Shit.
Men så långt vet jag att det gäller mig själv till 100%.
Massor av musik som jag lyssnar på idag, så har intresset smugit sig på underifrån. Så här i efterhand kan jag se det, och det är nästan uteslutande kopplat till en återkommande känsla, årstid, väder eller stämning. Och det är denna musiken som blir den långvariga, små livskamrater. Både onda och goda. Så mycket musik jag älskat i några veckor för att sedan bara försvinna i intet.

Så vad hände när jag spelade upp exemplen.

Ex. Nr1        Krafwerk - Computer World

            Känsla: Melankolisk och mysfaktor
            Årstid: Höst
            Tidsepok: Folkhögskola och tidig högskola, evig

Ex. Nr2        Pantera - Slaughtered

            Känsla: Party, fullt ös!!
            Årstid: Sommar
            Tidsepok: 9:an och början av gymnasiet

Ex. Nr3        Coltrane - Gigant Steps

            Känsla: Cool, rökigt, gemenskap och kul
            Årstid: Vår
            Tidsepok: Folkhögskoletid, evig

Ex. Nr4        Duvemåla - I gott bevar

            Känsla: Förälskelse, melankolisk, vemod, sorg, storslagenhet, uppvaknande
            Årstid: Alla, mycket sommar
            Tidsepok: Framförallt gymnasietiden

Ex. Nr5        Britney Spears - Till The World Ends

            Känsla: Perfektion, producentgudomlighet, glädje och skaparkraft
            Årstid: Vinter
            Tidsepok: Nutid
            Tilläggas kan väl att det knappast är Britney som är intressant, utan producenterna bakom.
            Min stora idol Max Martin och hans kumpan Dr.Luke.
           

Ex. Nr6        Igor Stravinsky - Våroffer
           
            Känsla: Storslagenhet, ensamhet, gemenskap, uppvaknande, kallt, kaffe……
            Årstid: Definitivt vinter, riktig norrlandsvinter och karg Gottlandsvinter
            Tidsepok: Har gått vid min sida sedan 1998……

Det går naturligtvis att berätta mängder utav minnen, resor och livshändelser i samband med dessa, men det tar vi en annan gång.


Sen finns det ju några enkla tumregler för er som som inte vill krångla till det så mycket.

Sommar = Reggae
Jul = Bjällror

Party = Dansmusik
Dagen efter = ingen musik

Simma Lungnt !